Leendet du sänder ut vänder åter till dig




tisdag 26 mars 2024

I lördags blev jag glatt överraskad med ett blommogram.
En helt fantastiskt vacker och ljuvlig bukett som bara utstrålar vår och hopp.
En bukett full av uppskattning från Tomas bröder 💗
Det betyder oerhört mycket.
Glad och rörd.

I dag känner jag mig trött och omotiverad.
Efter arbetshelgen.
Jag skulle ha jobbat från fredag kl 16 till måndag kl 13, men jag fick semester på fredagen, och ändå känner jag mig helt slut.
Jag hoppas att yogan i kväll ska fylla på med ny energi och motivation.
Det går lite lättare att kliva upp på morgonen i alla fall, och bara det är ju ett plus.
Jag har fått klart med semestern, och det blir från mitten på juli och fyra veckor framåt.
Jag har även sökt ledigt en vecka i maj och hoppas att den blir godkänd.
Nu håller vi tummarna att Tomas och jag får semester samtidigt.
Vi hoppas på att kunna hämta hem husbilen någon gång i april, så vi har tid att fixa till den i lugn och ro.

Jag är så oerhört trött på alla fuskare, folk som stjäl, ljuger och allt däri mellan.
Ta bara Putin och Trump.
Är det konstigt att världen ser ut som den gör?
På något jäkla vänster så lyckas de alltid mygla till sig fördelar och får enormt stor uppmärksamhet i media.
Det retar mig att många i dag inte har några skrupler överhuvudtaget.
Många verkar kunna gå genom eld och vatten för att försöka indoktrinera andra i en falsk förhoppning om att de ska "rädda världen", i en egen rädsla över att förlora makten och "hela härligheten".
Vem kan man lita på egentligen?
Folk känner sig otrygga och rädda för att bli utsatt för brott.
En annan gör allt och lite till som förväntas av en som medborgare.
Sköter sig och verkligen försöker vara en god medmänniska.
Medan det inte rör andra i ryggen att de missköter sig, och kanske sätter andra i skiten.
Alternativet att fly till en koja i skogen utan tv, radio och mobil känns inte som den bästa lösningen, men man skulle i alla fall slippa bli besviken på folk gång på gång.

Jag ser fram emot att fira påsk med familjen.
Framför allt att ta det lugnt, att vi kan sitta ute i solen och elda, äta en kolbulle och ladda batterierna 
Jag hoppas du som läser också får en trevlig och mysig påskhelg.
På återseende!
🐥🐣🐣🐥
:O)

 

fredag 22 mars 2024

Jag hemmanjuter något så oerhört 😊
Jag mår så gott när jag är hemma.
Det är tryggt, mysigt och hemtrevligt.
Jag behöver inte ha femtielva saker som jag måste göra.
Lagomt är bäst, i allt jag gör.
Jag gillar framför allt lugna mornar.
Dricka mitt livselexir.
Drömma, planera, ta en sak i taget.
Jag tror att det är ett måste för att jag överhuvudtaget ska fungera normalt.
Jag har jättesvårt för att känna mig kontrollerad eller övervakad i allt jag gör.
Jag vill kunna känna att jag kan planera och göra saker i min egen takt.
Jag försöker undvika situationer som gör mig stressad, frustrerad och ledsen.
Tyvärr är det ju inte helt ofrånkomligt, men det jag har lärt mig är att inte alltid säga eller skriva det som jag egentligen skulle vilja när jag är arg.
Av den enkla anledningen att jag orkar inte att ta en diskussion om något som kanske inte leder någon vart, eller veta hur det tolkas.
Det räcker att man formulerar sig fel, eller har en annan åsikt så kan det krocka.
Det tar för mycket energi av mig.
Jag aktar mig för att kommentera på sociala medier.
Det finns alldeles för många idioter, som verkar vara kapabel till det mesta.
Aktivister och diverse "foliehattar" står definitivt inte överst på min favvolista.
Ta någon minut och tänka efter före.
Andas.

Chess 💗
Tycker om solens strålar och värme precis som matte gör.

I går följde jag med Lasse till läkaren på uppföljning efter besöket i Östersund.
Sedan klippte han sig, och så var vi och handlade lite.
Jag köpte hem färska schnitzlar från Kafé Tomten till middag.

Jag är lite orolig för Strömsunds framtid.
För många utflyttade.
För lite barnafödande, bara 75 barn i hela kommunen i fjol.
Förskolor som stängs och personal som varslas.
Inget nytt om att Attacus, fd SCF (cementvaru) ska återupptas.
En minst sagt nedåtgående trend.
Många, framför allt ungdomar tycker att Strömsund är för litet.
För lite utbildningsmöjligheter efter gymnasiet är en anledning.
Det finns ju det mesta, men jag kan ju förstå att det kan bli lite tråkigt med utbud av aktiviteter över hela året.
Om man söker lugn och ro och natur så är det perfekt, när man är lite äldre och har ett fast jobb.
Sedan borde företag vara lite mer rädda om de ungdomar som faktiskt vill stanna och jobba här.
De gör det inte lätt för dem att stanna, om jag säger som så.
Bäst att inte skriva något mer, det finns risk för att jag skriver något olämpligt 😉
Man kan inte fortsätta att tänka att så har vi alltid gjort.
Det gäller att hänga med.
Var mer innovativa och utveckla.
Våga chansa typ...


Jag gläds varje dag som jag ser att mer snö tinar bort.

Arbetshelg.
Men först ska jag njuta av ledig dag.
Trevlig helg och på återseende!
:O)

 

måndag 18 mars 2024

Vårvintern smyger sig sakta men säkert på.
Både lördagen och söndagen bjöd på sol.
Det blev en promenad på isen och skaren båda dagarna.
Vi gjorde även upp en eld och gjorde oss en klämmacka i går, och mamma kom och gjorde oss sällskap.
Pimpeltävlingarna har kommit i gång och Petter och pappa har varit både till Klövsjön och Rossön.
I Rossön kom Petter på 2:a plats 🏆
Petter och Carro kom och åt middag med oss på lördagen.
Risotto med tillbehör.


Kl 22.22.
Det händer ganska ofta att jag tittar på klockan just då.
Jag har funderat lite vad det kan betyda, så jag tog faktiskt och googlade och det stod: Det du ser är ett änglatal, och ofta när du ser ett återkommande tal så är det klockslaget då vi dog i förra livet.
Det står även: att 2222 betraktas som ett meddelande från dina änglar, vilket indikerar att du är på rätt väg och i harmoni med ditt högre jag.
Detta nummer har betydande betydelse och är en kraftfull påminnelse om att fokusera  på att manifestera överflöd, kärlek och ljus i ditt liv.
Ja det kanske stämmer.
Många skulle nog säga att det är nonsens.
Men stämmer det så är det ju i alla fall något positivt.

Jag lärde mig ett nytt ord häromdagen.
Umarell.
Det är en beskrivning på en man, oftast äldre som står och tittar in på byggarbetsplatser.
Om det dyker upp en chans att ge goda råd till byggarbetarna så hugger en umarell direkt.
Kanske onödigt vetande, men jag tycker att det är kul att lära mig nytt.
Jag läser ibland Björn Ranelids inlägg på fb, och tycker att han har rätt i mycket.
Bla skrev han för ett tag sedan om att han funderar på att stämma den svenska staten och skolverket eftersom det är beslutat att elevernas nationella prov i åk 6 och 9 samt gymnasiet ska genomföras digitalt.
I praktiken innebär det att barnen och ungdomarna blir förbjudna att skriva för hand och använda en penna.
Redan nu är det tusentals skolbarn som inte kan skriva läsbara texter med hjälp av penna och papper.
Många människor vet inte heller hur de bla ska använda de och dem.
Det har även framkommit att många barn i Sverige inte kan läsa.
Det är oroväckande att vi inte värnar mer om att lära/tvinga barnen att skriva med penna, hur viktigt det faktiskt är att lära barnen att läsa och det svenska språket.
Jag förstår Björns frustration. 
Jag märker själv att när jag tex ska skriva min underskrift, som inte händer så ofta nu förtiden så blir jag osäker.
En tankeställare till oss alla.

Nu får vi se vad denna vecka bjuder på.
Jag börjar med att jobba kväll.
På återseende!
:O)

 

fredag 15 mars 2024

Det var stort när Ulf Kristersson och Tobias Billström var i USA i samband med att det efter en lång väntan blev klart att Sverige äntligen fick klartecken att ingå i NATO.
När Ulf satt i publiken bredvid presidentfrun Jill Biden under Joe Bidens tal, och Ulf fick ställa sig upp och ta emot applåder i Kapitolium.
Jag är glad att det var just Ulf som fick stå där just då.
Det syntes på honom att det betydde mycket för honom.
Glad och rörd.
Jag och många med mig gladdes med honom.
Ett viktigt steg i nutid.
Ett historiskt ögonblick, som kommer att stå i historieböckerna i framtiden.
Det ska bli intressant och spännande att följa vad det innebär i praktiken.
Jag vet att alla inte är lika entusiastiska, men det kallas demokrati.
Det som ofta slår mig är att vi alla behövs för att få livet/hjulet att snurra.
Medan jag sitter med en vårdtagare i livets slutskede, tas stora beslut runt om i världen som påverkar vår framtid, samtidigt som någon får sin dom i tingsrätten, en annan blir canceropererad, ett huslån godkänns, din pappa får välbehövlig fotvård, soporna blir hämtade hemma på din gata, flyget som går till din drömresa och bilen blir lagad på verkstan.
Själv har jag varit till tandhygienisten (Maria) i dag och jag hade varken hål eller tandsten.
Vilken tur att vi har en sådan fantastisk välfärd.
Och alla förutsätter vi att allt ska fungera.

Mello!
Jag hade hoppats på Danny eller Annika som vinnare, men tror att Marcus och Martinus har goda chanser i Eurovision i Malmö.

Moa åkte som jag skrev till Umeå i onsdags.
På röntgen såg de att senan i fingret hade endera gått av eller växt fast i plattan.
Vilket ledde till operation i går.
Och ytterligare åtta veckors sjukskrivning.
Hon fick "bara" en lokalbedövning, så hon kunde köra hem när det var klart.
Jag har följt Moa sedan den dagen hon kom till världen.
Jag eller någon annan har alltid följt med henne när hon ska opereras eller göra något annat.
Den här gången var hon helt själv, eftersom allt skedde med så kort varsel.
Men det visar verkligen på att Moa har en enorm trygghet och styrka i sig själv, som inte har varit "gratis".
Hon är en kämpe och gör det så fantastiskt bra.
Beundransvärt!
Stolt, glad och tacksam 💗

I bland kan jag också bjuda till med en bild på mig själv.
Men det blir ingen vana 😉
Trevlig helg och på återseende!
:O)

 

onsdag 13 mars 2024

Förra veckan hade vi besök av en hermelin/lekatt på gården.
Tomas hade tur att få se den.
Själv var jag på jobbet då, men hoppas att den kommer tillbaka.
Har förstått att det är en riktigt duktig råttjägare.

Det har varit lite dåligt med inlägg de senaste veckorna.
Det har bla berott på att jag fick vinterkräksjuka förra veckan och var i princip helt däckad i några dagar.
Jag är lite trött på att behöva skriva att det ena avlöser det andra.
Kroppen är inte som den borde helt enkelt, men jag är glad och tacksam att det i alla fall inte är något allvarligt.
Jag är inte typen som gillar att gnälla, och är inte ute efter att folk ska tycka synd om mig heller, men vill ändå ge en förklaring till varför det har varit  "tyst" här, om det är någon som har funderat.
Samtidigt vill jag ha inspiration och lust att skriva.
Det ska inte kännas som ett krav, bara roligt.   

Förra måndagen var jag och Lasse på en liten roadtrip till Östersund.
Han hade en tid på lasarettet, och sedan roade vi oss med att äta lunch på Arctura, den sk termosen med fantastisk utsikt över staden.
Det blev färsbiffar till varmrätt och äppelpaj till efterrätt.
Så himla trevligt och roligt.
Det verkade som han var riktigt nöjd och belåten.
Sedan blev det ett besök på HC på tisdagen för kompletterande provtagning, och på torsdagen till optikern.
Det var sedan på torsdag kväll som jag blev sjuk, men som tur var har Lasse klarat sig i från det. 
Så klart blev Tomas också smittad, så vi turades om att springa på toa.
Moa tänkte på oss sjuklingar och kom med både proviva och glass 💗
Det var väl det magen tålde förutom vätska.

I fredagskväll dök denna sköna böna upp i tv rutan på postkod.
Så himla roligt!
Är så glad för Lenas skull 😄
Ett extra tillskott i kassan är aldrig fel.

På lördagen spelade IBK två matcher i Dorotea.
En oavgjord och en vinst.
Två minst sagt händelserika matcher med både straffar och utvisningar om vartannat.
Både Petter och Elias gjorde mål.

Moa började jobba i måndags efter tre månaders sjukskrivning.
I går fick hon med väldigt kort varsel en röntgentid i Umeå i dag, så hon är på väg dit nu.
Hon har haft ont i ett finger efter operationen som läkaren vill titta på.
Brännskadan har hon fortfarande besvär av, både att den gör ont och kliar.
Jag hoppas verkligen att hon får en rejäl summa för detta lidande som hon har fått utså pga av deras onödiga slarv.
Sist hon var upp till Umeå så hade de sagt att de har gjort om deras rutiner efter detta.
Det var verkligen på tiden!

Det är lite lättare att kliva upp på morgonen och gå på jobbet nu när det äntligen har blivit ljusare.
Det har varit otroligt trögt länge.
Det har egentligen inte varit mycket som har varit så där riktigt upplyftande och roligt den här vintern.
Den har varit väääldigt lååång, kall och snöig.
Och jag tror att det är många som håller med.
Just nu har vi ingenting särskilt inplanerat mer än att vi är bjudna på ett 70 års kalas i slutet på april.
Bara jag får veta när jag får semester så kan vi planera lite mera.
Och när vi kan hämta husbilen kan vi börja planera för lite turer, så fort det bara går.
Sedan hoppas jag att vi får råd att köpa akustikpaneler till sovrummet och förhoppningsvis göra om taket och garderoberna.
Sedan har vi alla innerdörrar, karmar, altanen...
Det finns hur mycket som helst att göra egentligen.
Synd att vi inte har någon avlägsen släktning som vi kan ärva.
Men vi har ju varandra och barnen, det är viktigast.
Just nu skiner solen 🌞


På återseende!
:O)

 

torsdag 29 februari 2024

Ungefär 6400 personer i Sverige är födda den 29 februari.
Skottdagen inträffar vart fjärde år för att jorden ska komma i fas med rotationen runt solen, annars skulle årstiderna förskjutas.
Det är ganska fascinerande att någon har suttit och räknat ut det.
Enligt tradition får kvinnor fria under ett skottår, och framförallt på skottdagen.
På radion upprepas det att det inte går att betala med kort i ica butikerna, mest troligt pga att det är just skottdag.
Ganska otroligt med tanke på dagens teknik.

Allt är nu klart med flytt, städ och besiktning av lägenheten för min huvudman.
Det har hängt över mig de senaste veckorna, att allt ska flyta på och hinnas i tid till i dag.
Jag fick som tur var hjälp att fixa det sista i lägenheten i lördags.
Så nu ska jag försöka få några saker sålda för huvudmannens räkning.
Det känns ovärdigt att slänga fina saker.
Det är ju ändå en människas hela liv som jag ska försöka göra det bästa av, som inte får plats i det nya boendet.
Det är tur att det finns ett skyddsnät som ordnar saker när man inte kan själv.
Det är inte alla som har det tyvärr.
Jag blir otroligt beklämd när jag hör när personer har hittats avlidna i sina hem, och har legat upp till månader innan någon reagerar, kanske först när det börjar lukta, eller inte har svarat i telefonen på flera veckor.
Varför åker man inte dit, eller ber någon annan göra det om man bor långt i från?
Sorgligt!
Jag är glad att vi bor nära Tomas pappa så att vi kan åka dit om det skulle hända något.
Vi hjälper till med det mesta som han behöver hjälp med, så att han har det bra, och allt fungerar som det ska.

I helgen blev det en variation av maträtter, mycket anpassat efter vad barnen tycker om.
På fredagen gjorde jag lax och potatissoppa, då kom Moa och åt.
På lördagen kom Elias, och då gjorde vi lövbiffrullader för första gången.
Riktigt goda, med färskost fyra peppar och inlindade i bacon.
Söndagens middag blev syjuntans goda, eller Pohlmans låda som många påstår att den heter.
Petter och Carro kom och åt.
Det är roligt att variera sig både genom att dela upp, och vara många vid middagarna.
Vi kan sitta i lugn och ro och prata.
Det är livskvalitet och på ett enkelt sätt, sätta guldkant på livet.
Det är mysigt att få tid tillsammans.

Jag har snöat in på akustikpaneler.
Vi har ju länge pratat om att göra något åt sovrummet.
(Vi hade ju tänkt göra det i somras, men då kom det helt plötsligt en husbil i mellan)
I stället för att tapetsera om hela sovrummet så skulle vi kunna sätta panel som fondvägg.
Det är både snyggt och stilrent.
Vi ska åka och kolla på vilka alternativ det finns, och vad det skulle kunna kosta.
Det är något som vi skulle kunna sätta upp själva då man kan skruva fast den.
Det skulle vara kul.
Jag tror att det är ljuset och lite vårkänslor som ger mig energi att förnya.
Sedan är jag säker på att yogan också gör under med mig både kroppsligt och själsligt.
Balans.

Arbetshelg väntar.
Så det blir fokus på det, äta och sova.
Det är väl ungefär vad jag hinner och orkar.

På återseende!
:O)

 

måndag 26 februari 2024

Modiga människor...
som verkligen vågar att vara visselblåsare, stå på sig och inte vika sig.
Sådana beundrar jag.
De är riktiga superhjältar.
Tänk vad många som har blivit tystade, avskedade och varnade för att de säger sanningen, ser problemen och orättvisorna.
Så mycket skit som de har fått.
Och hur ska de inte må?
Men tänk vilken tur att de finns, de som törs.
Det är många vi har att tacka.
Vem minns inte Sara Wägnert?
Som anmälde brister, vanvård och brist på rutiner på det vårdhem som hon jobbade på.
Personalen kontaktade fackföreningen, kommunen och privatägda bolaget som ansvarade för verksamheten utan att någon förändring kom till stånd, och inte heller tog någon på sig ansvaret för att en förbättring skulle ske.
I oktober 1997  uttalade sig den då 23 åriga undersköterskan i Rapport om att det förekom vanvård på hemmet.
Detta ledde till stor uppmärksamhet i massmedia.
Efter det upprättades en ny lag-lex Sarah.
Det är en bestämmelse i socialtjänstlagen som innebär att den som arbetar med att ge service och omvårdnad inom socialtjänstens område är skyldig enligt lag att rapportera missförhållanden och risk för missförhållanden i verksamheten.
Lagen trädde i kraft 1 januari 1999.
Jag hoppas verkligen att hon blev uppmärksammad med en medalj.
Vardagshjältar!
Jag har varit med om att en chef uttryckligen sa att han håller sina chefer bakom ryggen.
Det har etsat sig fast i mitt minne.
Det säger en hel del om hur det framförallt har fungerat.
Lite som svågerpolitik.
Jag var i 20 års åldern, och vem törs sätta sig emot män i 50-60 års åldern i chefsposition?
"Man ser mellan fingrarna"
Jag beundrar många människor som vågar vara en "finne i arslet" (obekväma) på sådana som beter sig som grisar.
Vågar vara ärliga. 
🏆🏆🏆

På återseende!
:O)

 

tisdag 20 februari 2024

Att tycka om sig själv...
Det har inte varit helt lätt, det har krävt mycket ältande och har nästan tagit halva mitt liv.
Mina första år från när jag gick på förskolan i Ulriksfors till åk 3 på Bredgård så var jag en helt oförstörd flicka som inte visste vad mobbing var.
Jag hade en bästis, och jag tyckte att jag hade världens bästa lärare.
Jag var ett lyckligt barn.
När jag sedan började i 4:e klass så hände det något.
Jag kom in i en klass som hade gått med varandra från 1:an.
Jag vet inte om jag sågs som en inkräktare i flocken.
Men där och då förändrades mitt liv ganska drastiskt.
Jag blev ett lätt offer.
Jag trodde ju gott om alla, då.
Jag hade en lärare som inte såg och hörde någonting.
Jag hade några kompisar, men ingen riktig bästis. 
I bland dög jag när ingen annan kunde leka.
Sedan har det hänt det ena efter det andra i mitt liv, och det har präglat mig genom livet.
Jag har haft svårt att släppa det som har hänt.
Även om jag har glömt det i långa perioder så har jag blivit påmind om det i bland. 
Jag har rannsakat mig själv många gånger.
Det kanske är mig det är fel på ändå.
Hur många är vi inte som har behövt utstå andras behov av att vara taskig eller rent ut sagt jävlig med andra.
Kanske på jakt efter en ständig bekräftelse, och en slags status för att andra ska se upp till en.
Utan samvete eller en tanke på hur personen mår.
Och det värsta är att vuxna är inte ett dugg bättre.
Det är nästan så att jag tycker att vuxna är ännu värre.
Så där utstuderat jävlig.
Och hjälpen har varit minimal, i stort sätt obefintlig.
Fega personer som håller varandra bakom ryggen, för att själv hålla sig god med andra.
Det är tyvärr så det har fungerat.
Jag har i princip fått klara mig helt själv på många sätt.
Se bara hur världen ser ut i dag.
Vi står ganska ensam när det väl gäller.
Det är bara du och ingen annan som kan ta tag i ditt liv.
Detta är en av många anledningar att jag har tagit ett steg tillbaka.
Jag accepterar inte vad som helst längre.
Jag har fått tagit en del smärtsamma beslut.
Och på så sätt så har det vuxit en känsla av att jag faktiskt kan acceptera mig själv, jag är nöjd och jag mår bra.
Jag kan stå på mig i dag.
Jag känner mig trygg med mig själv.
Det finns alltid saker att jobba med sig själv, men det är överkomligt.
Det finns många vilsna personer både unga och äldre.
Det har skapats en norm om hur man ska vara.
Man visar upp en fasad som det finns många sprickor i, men man fortsätter ändå att visa upp något så att andra ska tro att allt är bra.
Sorgligt.
Jag var nog lite så förut också, för att det var något nytt och häftigt.
Men eftersom insett och undrat för vem gör jag det?
Jag behöver inte bevisa något för någon.
Sedan jag fick barn så har jag verkligen fått fördel av stå på mig på olika sätt.
Det är många vuxna som har trott att de har vetat bäst, vilket senare har visat sig att så var det inte alltid, vilket i sin tur har känts lite som en seger.
Samtidigt har jag också lärt mig att lägga energi på rätt saker.
En balansgång som minst sagt har varit vinglig, och skapat mycket frustration.
Mycket som andra har ställt till med har lagts över på mig, och jag skulle vara någon slags ofrivillig problemlösare.
Det jag har märkt genom åren är vilka som verkligen har visat sig vara en äkta och ärlig vän/person.
Helst när jag började säga i från eller säga nej.
Många har droppat av efter vägen, när jag tex inte har tyckt som någon annan.
Då är man obekväm.
Mycket av det jag skriver om speglar sig ute i samhället och världen.
Slår vi på radion eller tv´n så hör och ser vi allt hemskt som händer varje dag.
Människor som tar sig friheter i kampen om pengarna och makten.
Putin får mig att rysa av rädsla över vad han är kapabel till, och hur en enda människa kan påverka hela vår planet.
Även många av våra politiker som verkar leva med skygglappar.
Det har blivit så många påståenden den senaste tiden, och rena rama skådespeleriet i vår egen riksdag som blir mer skrattretande än förtroendeingivande.
Jag känner t.o.m att vår demokrati naggas i kanten allt oftare.
Något så viktigt som vi borde stå upp för och värna om.
Jag drömmer kanske inte om att fly, för det finns ingen plats på jorden där det är fred, men jag har både visioner och ambitioner om att vara en bra människa för min familj som de känner tillit, kärlek och omtanke till och från.
Det som är gjort kan jag inte göra ogjort.
Jag vet bara att jag gör mitt bästa nu och i framtiden.
Gilla eller inte...

På återseende!
:O)

 

måndag 19 februari 2024

Jag måste ha fått en lindrigare variant av bältros.
Men jag var hemma till i torsdags från jobbet.
Jag har förstått att det kan göra fruktansvärt ont och vara väldigt besvärligt.
Så nu kan jag sätta det på mitt 50 åriga "CV" tillsammans med artrosen i tummarna.
Och i morgon ska jag till HC för provtagning för mitt något låga blodvärde.
Tomas fick ju diabetes och högt blodtryck i fjol, och nu fick han veta förra veckan att han hade högt kolesterol också, efter att han också har bytt tillbaka till HC.
Så enligt den läkaren så var han en "tickande bomb" med risk för både det ena och det andra.
Det känns ju jäkligt konstigt att de på nya närvården inte har informerat honom om detta, då proverna togs där.
De kan ju inte bara anta att man ska förstå sådant själv, när man inte har haft det förut.
Inte så konstigt att man blir lite smått förbannad.
Jag sa till Tomas att han får låna en dosett av sin pappa.
Det blev inte så populärt 😄 
Det som är så lejsamt när man har flera mediciner är att de ger biverkningar, och då kanske man behöver medicin för biverkningarna.

Alla 💗 dag firade vi i onsdags.
Jag hade köpt en flaska whisky single malt-sauternes till Tomas från
Vattudalen whisky/Äspnäs.
Tomas flaska var nr. 98 av 700.
Flaskan och kartongen inspirerad av Yngve Gamlin.
Tomas bjöd på en god middag+ ostron, och så fick jag fina tulpaner.

Medan jag var hemma och var "sjuk" så passade jag på att fixa lite kring min huvudmans flytt.

I lördags prövade vi oss på att göra råraka till middag.
Det gick väl så där, men det smakade bra och pricken över iét var regnbågslaxromen som var riktigt god.

I går var det match hemma mot Frösön.
Det var en riktigt spännande match som slutade med 7-5.
Elias gjorde tre av dem.
Petter hade två av sina bästa vänner med i Frösölaget, som han spelar golf med.
Sedan åt vi middag här med mamma, pappa, Elias och Petter tog med sig sin tjej.
Det är så roligt att de har träffats, och jag är så glad för hans skull.
Vi hade 5-6 rådjur här på gården i går kväll.
Vi lägger ut en skopa med renfoder varje kväll, och när vi har potatis och morotsskal får de lite extra.
Vi har ett rikt fågelliv runt fågelmataren.
Det är jättekul att ekorrarna har hittat tillbaka.

Ja det var väl allt i stora drag för denna gång.
Det blev inte mer spännande än så.
På återseende!
:O)